Det är många i min omgivning som tvivlar på att jag kommer flytta till England. Kan förstå det med tanke på att jag ofta har backat ur stora grejor när det väl gäller. Men detta är något jag har tänkt på länge, det är något jag verkligen brinner för. När Martin först berättade att han tänkte flytta hem så sa jag att jag inte skulle följa med. När han sen väl drog var valet lätt. Varför inte?!
Martin är den mest underbara människa jag har träffat. Han är till 100 % ärlig. Omtänksam smart klok. En otroligt reko kille som gör allt för att jag ska må bra. Han förstår mig och accepterar mig för den jag är. Under de 3.5 åren vi har varit tillsammans har han varit ett stort stöd för mig. När jag inte har haft jobb så har han aldrig pressat mig till att skaffa nåt. Han förstod att jag behövde tid och nu har jag äntligen kommit igång. Vi kan prata om allt och bråkar väldigt sällan. Martin är pensionerad soldat från brittiska armén och är otrolig världsvan. Han har fått uppleva mycket svåra tuffa saker och det har nog bidragit till hans förståelse och ärlighet!
Jag måste erkänna att jag har och är ibland orolig för flytten. Hur det skall gå med jobb och livet i allmänhet borta i England. Men Martin lugnar mig och säger att jag ska ta det lugnt. Han räknar inte med att jag ska söka jobb det första jag gör. Det tar tid att aklimatisera sig och kanske efter 4-5 mån kan jag ta ett deltidsjobb. Huvudsaken är att jag betalar mina studieskulder här hemma och bidrar med mat. Hyra, el och andra räkningar står han för tills vidare. Martin vet hur tufft jag har haft det med depression-, panik attacker etc och vill att det ska gå i min takt. Han vill helt klart leva med mig och vet att det kommer ta tid för mig.
Jag helt enkelt älskar denna underbara man. Finare människa får man leta efter...
han är värd att kämpa för!!
puss på dig Puppy Love!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar