Förra veckan blev jag en barmhärtig samarit! ha ha, nej då kanske inte riktigt men jag gjorde en del bra saker.
I slutet av förra veckan åkte jag iväg till mina bästa vänner för att peppa upp dem lite. Hjälpte till med disk och barn så de kunde koncentrera sig på arbetet som låg efter. Morgonen efter tog jag barnen till skolan, gick hem städade, tvättade etc. Sen var det dags för att hämta barnen så de skulle få en tidig dag i skolan. Vi spelade spel och gjorde läxor. Sedan var det dags för middag. Pappan i huset kom hem vid 18 tiden och då drack vi kaffe. Vid 20 tiden tog jag tåget hem.
På stationen i Uppsala stod en man utanför dörrarna och påkallade min uppmärksamhet. Tydligen hade han inte pengar så han kunde komma hem till Lagga och bad mig om 40 kr. Vad skulle jag göra? Vill inte vara en sniken, kall svensk och säga nej och gå iväg med en snorkig min! Inte har jag värst mycket pengar men om jag kan hjälpa någon i knipa så gör jag gärna det. Så jag gav honom pengarna.
Nu kan jag ju inte veta om de verkligen gick till resan hem men det kändes iallafall bra. Jag handlade i god tro och det är det som räknas! Dessutom sparade jag ändå in pengar på resan till mina vänner då tågresan vart gratis... så varför inte hjälpa den stackars äldre mannen??
2 kommentarer:
Jag förstår dig. Hade också svårt att jobba tills en gammal man som stod på gatan utanför jobbet i Sthlm bad om 2o kr för att kunna ta sig hem. Han fick sina pengar men saken är den att 2 dagar senare frågar samma man om han kan få 20 kr för att kunna ta sig hem. En ganska hetsig ordväxling följde men jag måste till tåget så det blev inget mera av det. Sen såg jag inte mannen igen. Han kanske bytte kvarter.
Fint gjort! Både som "hemhjälp/barnflicka" och mannen!!!
Kram!
Skicka en kommentar