Det är inte lätt....

Att leva på existensminimum! Trots det tycker jag att jag gör ett bra jobb! Tänker mig alltid för i affären, handlar enbart det nödvändigaste och billigaste. Visst kan jag sväva ut och lyxa till det lite ibland men det tillåter jag mig själv, annars är det inte mkt till liv!
Räkningarna bara drösar in, man betalar och betalar men inte händer det mkt inte. Bara att kassan sinar. Även där är jag noga med att se till att allt blir betalt. Har det billigaste bredbandet. Mobilen ringer jag de flesta för bara 50 öre samtalet. (nästan) SMS gratis.
Sedan är det ju de där livsnödvändiga som man måste ha/betala för. Så som hyran, elen, fackavgiften, medicin och ev. resor etc. Existensminimum avser bara det allra nödvändigaste så egentligen ska man inte ha några slantar över när allt är klart. Men det lyckas jag med trots allt.
Den stora boven i dramat är ju egentligen de djävulska cigaretterna! Vill ju så gärna sluta men har ännu inte lyckats hitta styrkan än. Jag vet hur jag funkar så när den dagen kommer vet jag att det kommer gå bra! För envis är jag på gott och ont!
Denna månad har varit extra svår då jag fick en större summa från a-kassan. Då gäller det att hålla i pengarna för allt vad det är värt för extrasumman räknas in i nästa månads uträkning från soc. (ja jag har både a-kassa och socialbidrag) Så jag bestämde mig för att betala in det jag kunde i förväg och lite allt eftersom räkningarna kom. Det var nog bra tänkt av mig för annars hade jag suttit med skägget i brevlådan.....