min älskade lilla Fiddelie!

Du anar inte hur mycket jag kommer sakna dig!
Fredag kl 11.30 slutade ditt hjärta att slå. Ville inte lämna dig där ensam på det kalla bordet, men vad hade jag för val. Din kropp var slut. Mitt lilla hjärta. Vi kämpade så in i det sista men jag har vetat länge nu att denna stund skulle komma. Men inte gjorde det lättare för det. I 11 år har du funnits vid min sida för att dela glädje och sorg. Hur många gånger har du inte tröstat mig.
En del av mig är lättad, jag slipper oroa mig för dig längre nu har du det bra. Men vad ensamt det är. Tack och lov har jag Elsa som kan trösta mig och finnas där. Men hur mycket jag än älskar henne kommer hon aldrig kunna ta din plats, du var något alldeles speciellt. Vi stod varandra närmare än någon någonsin kan förstå!! Älskar dig alltid! Vila i frid nu mitt hjärta! Vila i frid......