jag är inte särskilt religös men denna bön är klockren!

”God, grant me the serenity

to accept the things I cannot change,

Courage to change the
things I can, and the
wisdom to know the difference.

Living one day at a time;
Enjoying one moment at a time;
Accepting hardship as the pathway to peace.

Taking, as He did,
this sinful world as it is,
not as I would have it.

Trusting that He will make
all things right if I
surrender to His Will;

That I may be reasonably happy
in this life, and supremely happy
with Him forever in the next.

Amen

„

Hembesök och frön

Idag fick vovvarna och jag för oss att gå förbi Bryan och Boo. Har inte sett dem på ett tag så vi gick dit och ringde på. Blev uppbjudna på en kopp te. I trappan mötte Boo oss lycklig värre. Han är så fin "vår" Boo. Mandy och han lekte myste och lekte lite mer medan Guinness gick på upptäcksfärd i lägenheten. Såklart lyckades han klumpig som han är nocka omkull en pelare med tennsoldater och annat fint småpyssel som Bryan har. *suck* men det gjorde inte så mycket men pinsamt var det. Sedan när vi skulle gå ville Boo följa med, Bryan fick locka in honom igen och efter mycket om och men gav Boo upp och gick in med husse. haha

På vägen dit mötte vi en granne som jag fick norpa lite kärleksört av. Han stoppade mig och gav mig en liten godispåse med frön i. Han visste inte vad det var för blomma/växt men de blir ung. 1 meter höga och rosa blommor. när de blommat klart blir det små "pods" med frön i...låt dem falla till marken och gro så får du ännu mera och fina blommor. jag blir jätteglad av sånt. Ska bli spännande och se vad det blir av det hela. Det är dags att gräva upp pelargonerna också och ta in dem så de överlever vintern men har inga krukor och jord så det får vänta ett tag till.

swedish meatballs

Idag ska jag försöka mig på att göra köttbullar. Det är första gången för mig och du kanske tycker att det är väl inte så svårt. Nej det är det väl inte, men vill at de ska bli fina och goda såklart och det finns ju tusen olika varianter där ute. Får se om jag lyckas...en svensk ska väl kunna göra köttbullar.... =P

Edit: Köttbullarna blev ganska ok för ett första försök, MEN lite smaklösa fast väldigt fina. haha men eftersom herrn i huset inte är så förtjust i köttbullar så blir det väl inget nytt försök på ett tag.

Min vän Brian

Jag måste få berätta om min vän Brian som jag lärt känna under sommaren. Fick besök av honom tidigare ikväll och jag känner sån värme när jag ser honom.
Det kanske låter konstigt men låt mig förklara. Det är en äldre farbror på 76 år som har en underbar hund som heter Boo. Han är en "rescue dog" han bodde hos en familj som inte var så snäll så djurrättsföreningen tog hand om honom och han hamnade så småningom hos Brian. Min Mandy älskar honom och varje gång de ses så är det full rulle. Tom Guinness tycker om honom och det är så roligt att se dem leka. det tog ett tag för mig att komma honom nära men nu så litar han på mig och är glad och gosar med mig.
Men nu till Brian. Som jag sa är det en farbror på 76 år men han verkar o ser mkt yngre ut. Pigg och glad och tar ut Boo på många och långa promenader. Vi träffas nästan varje dag runt 12 tiden vid en fotbollsplan och vi snackar alltid en massa. han påminner lite om min pappa så det är kul att träffa honom. Han är väldigt snacksalig och verkar ensam ibland. Me vi pratar om allt och en sak som har kommit upp är historia och böcker. idag berättade han att han hade en bok som han bara älskade. En bok om persien och grekisk historia. tydligen en väldigt komlicerad bok så jag själv var föga intresserad men jag märkte att den betydde mkt för honom så jag sa att min Martin är intresserad av de sortens böcker. Så ikväll kom han förbi med boken till Martin. Vi bjöd på té och vovarna lekte lite, snackades massor. till slut fick jag säga att våra hundar behövde gå ut och att vi kunde göra sällskap. Vi hade en trevlig kvällspromenad pratade lite mera om ditten o datten sen skildes vi åt. När jag kom hem visade martin boken som han hade fått, inte lånat. Det fanns en inskription i boken där det stod att det var en fin bok till en fin son med kärlek från pappa. Hans son är 47 år och bor hemma med honom efter ett misslyckad äktenskap. Brian är för snäll för att sparka ut honom och gör allt för sonen. det gjorde ont i mitt hjärta när jag såg vad han skrivit för boken var ju till sonen och han uppenbarligen inte uppskattade den. Martin däremot var väldigt tacksam och ser framemot att läsa den. Vi tycke bara att det var lite tråkigt att han kände att han ville ge bort den till en "främling".
Ja ja det var lite om brian men det finns mkt mer att berätta, det är en go man med en väldigt vänlig själ och han har så mkt att berätta. jag uppskattar våra möten och vi skojar ofta om att vi får sluta träffas på detta vis för folk kanske börjar undra. haha, svårt att förklara vem och hur han är men jag är väldigt glad att ha stött på honom och hans fina hund Boo.

kram

detta är sann kärlek!

Önskelista

jag har blivit ombedd att skriva en önskelista så här kommer den!

Pärlörhängen, (då jag har tappat det ena som jag redan har)

systemkamera (haha vdå man kan väl önska)

ny laptop (då min bara dummar sig)

playstation3 spel (Modern Warfare 3)

Batteridriven ringklocka till dörren

väderstation el bara en enkel temeraturmätare

Målar grejor

Virkbok

Symaskin

(lite att klura på kommer jag på nåt mer så skriver jag mer)

Min lilla stad Atherton

Detta är lite info från wikipedia om min lilla stad. (jag har fuskat med översättningen så det kan låta lite konstigt ibland men men)



Atherton (invånare 20.300) är en stad i kommunen Wigan, i Greater Manchester, England, historiskt en del av Lancashire. Det är 6 miles (9,7 km) öster om Wigan, 2 miles (3,2 km) nord-nordost om Leigh, och 9 miles (14,5 km) nordväst om Manchester. För omkring 300 år från det 17th århundradet Atherton kallades Chowbent, som ofta förkortades till Bent, stadens gamla smeknamn.
Tillsammans med angränsande Shakerley har Atherton förknippats med kolbrytning och spik som tillverkats sedan 14: e århundradet, uppmuntrade av sina hällar av kol. I början av 20-talet var staden beskrevs som "centrum för ett distrikt i gruvor, kvarnar bomull, och järn-verk, som täcker ytan av landet med sina okonstnärligt byggnader och miljöer, och kopplas samman med den lika osköna bostäder för folket "[2]. Atherton sista djupa kolgruvan stängdes 1966 och den sista arbetsdagen bomull kvarnar avslutades under 1999. Idag är staden är den tredje största handelsplatsen i kommunen Wigan, nästan 20% av de sysselsatta i området arbete inom parti-och detaljhandeln, även om det fortfarande några viktiga tillverkningsindustrin i staden.
Bevis har upptäckts av en romersk väg som passerar genom området, på den gamla vägen mellan Coccium (Wigan) och Mamucium (Manchester). Efter den anglosaxiska invasionen av England, Atherton, som bygger på och omkring sju bäckar, blev en del av herrgården i Warrington tills den normandiska erövringen, då det blev ett township eller Vill i den gamla socken Leigh. [3] Sedan 1974 staden har varit en del av storstads-staden av Wigan, en kommun distrikt Metropolitan län Greater Manchester.