Har en period nu där allt bara känns botten! Mycket har hänt som får en att tänka till, tråkiga saker. Men visst har det skett roliga saker också.Känner mig så otroligt ensam, utanför, trist och värdelös. Det finns inte en själ där ute som bryr sig hur jag mår och hur det går för mig! (utom familjen förstås + mitt hjärta Martin) De andra smyger sig undan mer o mer.....
Klart man börjar fundera även som en vuxen kvinna. Är det nåt fel på mig? Duger jag verkligen inte? Är jag en sådan rutten hemsk person?
Så jävla less på att trampa i träsket! Min deppighet beror också mycket på att jag blivit sviken en gång för mycket nu! Stick o brinn era djävla träsk troll- jag har fått nog!! Hädan efter skall jag vara enbart EGO och bara tänka på mig själv. skiter i er andra och era problem, nu säger jag stopp! Orkar inte mer..... nu ska jag fokusera på de goda bra människorna i mitt liv. Så farväl på er, era lömska själar!!!
